Första dagen med en annan kvinna

Fråga kring konsumenträttigheter, och påtvingat köp

2020.08.12 02:25 UnjustRiptide Fråga kring konsumenträttigheter, och påtvingat köp

Jag var idag inne på kicks i nordstan med min flickvän och min syster. Vi kollade runt lite i butiken och jag såg någonting som jag trodde min flickvän skulle gilla. Det var ett spray till ansiktet som kostade 100kr. Jag tog upp en öppnad flaska som stod nära intill testprodukterna. Jag höll i produkten i fem till 10 sekunder, sprejade den kanske fyra gånger innan jag satte tillbaka den. Jag han inte gå en meter innan en kvinnlig anställd på kicks utbrast väldigt argt varför gjorde du så?! Jag vände mig om och en väldigt arg kvinna stod och glodde på mig. Jag försökte förklara att jag bara ville testa den men hon sprang iväg och kallade på en ordningsvakt. Jag tycker detta var väldigt dramatiskt då produkten det handlar om bara kostar 100kr. Jag vill också säga att alla tre av oss gick väldigt lugnt runt i butiken utan att vara stökiga, samt att alla av oss är vuxna, så vi ser inte precise ut som några jobbiga tonåringar som kanske är stökiga eller vanligtvis brukar orsakar problem i nordstan. Så jag fattar inte varför hon var så arg för detta liksom.
Ordningsvakten kom fram till mig och sa att jag hade öppnat en ny produkt och eftersom jag använde den måste jag betala för den. Jag försökte förklara att den redan var öppnad och att det var ett misstag då den stod så nära testprodukterna. Vakten sa de skulle kalla på butikschefen som skulle prata med mig.
Medans jag väntade på butikschefen försökte jag ytligare förklara hur produkterna inte stod rätt och att den redan var öppnad. Vakten sa då eftersom det finns kamera så skulle de kunna se om produkten redan var öppnad innan jag rörde den, och om jag inte ljög hade jag inget att oroa mig för. Jag frågade då om de kunde kolla på vad kameran hade spelat in, men fick bara till svar att det inte var aktuellt just nu. Jag frågade då varför det inte var aktuellt men fick inget svar. Vakten frågade istället den arga kvinnan ifall att hon hade sätt mig öppna den. Hon sa nej och att hon bara såg mig testa den. Det kändes som vakten redan bedömt mig som skyldig innan de ens hade kollat på videon.
Så småningom kommer butikschefen och säger att jag har använt produkten och därmed måste jag betala för den. Jag frågar då om hon kunde kolla om övervakningskameran fångade om produkten var öppnad innan jag rörde den. Butikschefen säger då att de inte kollade efter det och att videon bara visade att jag använde den. Butikschefen sa även att pågrund av Corona och hygienskäl kan inte en använd produkt säljas, vilket jag naturligtvis förstår men jag fortsatte påpeka att den redan var använd innan mig då den redan var öppnad. Butikschefen sa då att det inte gör någon skillnad om någon använde den före mig då jag använde den sist.
Jag fattar inte hur de kan tvinga mig köpa den om den redan var använd innan mig, och om hygienskäl var en riktig anledning till att den inte kan säljas borde de väll ha kollat på videon för att se om den var använd tidigare innan de tvingar mig betala för den.
Jag försökte även förklara för butikschefen att hela den hyllan är helt oorganiserad och att man inte kunde tydligt urskilja testprodukterna ifrån de som säljes. Då visade hon att testprodukten har ett litet genomskinligt klistermärke på baksidan över streckkoden. Jag påpekade att det inte var ett tydligt sätt att märka en testprodukt, butikschefen sa nedlåtande att nästa gång borde jag vara mer noggrann innan jag testar produkter i framtiden. Vanligtvis brukar testprodukter ha en lapp som säger tester på sig. Jag tycker själv att kicks och butikschefen borde vara noggranna med att inte ha öppna produkter på hyllan till försäljning. Det är inte kundens ansvar att hålla koll på vilka produkter som är använda i en butik, det är väll butikens ansvar?
Jag påpekade också för chefen att många av produkterna bredvid på hyllan också var öppnade och att om min produkt inte går att sälja så kan hon inte sälja dem heller, för om de är öppna så är de säkert använda också. Hon sa igen med nedlåtande ton att detta är ett hypotetisk exempel, och att de visst går att sälja även om de är öppnade då ingen personal har sett att de har använts av någon. Kvinnan var helt ologisk. Varför skulle produkterna vara öppen om ingen har använt dem?
Butikschefen med hjälp av ordningsvaktens påtryckningar tvingade mig sedan betala för en produkt som jag inte hade öppnat först. Butikschefen hade ingen koll och brydde sig inte det minsta om den var använd innan mig och ville inte heller kolla, men påstod fortfarande att de inte kan sälja använda produkter samtidigt som hon tvingade mig att betala för en använd produkt. Hur är detta tillåtet? Är det lagligt att tvinga kunder köpa en redan öppnad produkt med hjälp och påtryckning av en ordningsvakt?
Under tiden jag betalade sa jag till den första kvinnan som först blev arg på oss att sortera produkterna bättre för det gick inte att se vilka som vad testprodukter eller ej. Hon sa att hon höll med lite och skulle påpeka det själv sedan till hennes chef.
Min syster hade tänkt att köpa ett nagellack innan detta hände men vi gick istället. I slutet av dagen så hade hon fortfarande inte hittat något nagellack i en annan butik så vi gick tillbaka till kicks. Jag kollade på hyllan där sprejet tidigare stod. Nu hade de organiserat alla produkter bättre och till och med tagit bort några av de värsta öppna produkterna. Om butikschefen nu tyckte jag hade fel och att de öppnade produkterna då gick att sälja varför tog de bort dem då? Det fanns dock några öppnade produkter kvar. Det fanns till och med en där förseglingen helt var borta men var igentejpad med genomskinlig kontorstejp. Den enda anledningen jag kan se till varför originalförseglingen var utbytt med en tejpbit är för den tidigare varit öppnad. Hur kan de sälja en uppenbart öppen produkt som sedan tydligt är igentejpad av personalen? Jag tog då bilder på de öppna produkterna som var till för sörsäljning som bevis på att min inte var den enda öppna produkten.
Min syster fick hjälp med nagellacket av en ny tjej vi inte såg tidigare och hon var jättetrevlig och jätte hjälpsam. Men efter en stund kom den arga kvinnan och sa till tjejen att de behöver byta platts i butiken även om tjejen höll på att hjälpa min syster. Tjejen gick då bara och stod längre bort i butiken för det fanns inget för henne och göra. Det kändes väldigt udda att kvinnan ville byta med tjejen just när vi var där då det inte fans några andra kunder i butiken just då. Den arga kvinnan ”hjälpte” då min syster istället, men det kändes bara som att hon försökte få henne att lämna butiken så fort som möjlig och hålla koll på henne så hon inte skulle ”orsaka” mer problem.
Vad kan man göra som konsument i detta fallet både då detta händer och nu i efter hand? Är det lagligt att butikschefen påtvingar köp av en redan använd produkt med hjälp av ordningsvakten? Hur kan det vara lagligt att butiken säljer uppenbara öppnade produkter som nya speciellt nu under en pågående pandemi? Finns det någonstans man kan anmäla deras brist i hygien bland produkterna? Dessutom höll sig både ordningsvakten samt chefen och de anställda väldigt nära, runt en meters avstånd, under denna process, även när det står skyltar i butiken att hålla avstånd. Vad kan man göra att de butiksanställda bryter deras egna regler runt Corona?
Uppdatering: Jag mailade deras kundservice igår, eftersom jag inte hittade någon Mail till deras kontor. Jag fick bara ett generellt svar över hur de är ledsna över hur det blev och det inte alls borde gått till så. De sa också att de skulle vidrabefodra mitt klagomål till butikschefen i nordstan (som om det kommer göra någonting åt saken) och också till regionschefen. Så det ser inte ut som de kommer göra något åt detta.
submitted by UnjustRiptide to sweden [link] [comments]


2020.06.12 00:48 mincoder #iksdagenval4 Milaw kampanjar i Östergötland

#iksdagenval4 Milaw kampanjar i Östergötland
Milaw bedriver en instensiv kampanjdag i Östergötland idag. Hon börjar i Mjölby, sedan rör sig vidare till Linköping och sist Norrköping. I Mjölby så har hon och partiet ställt upp sig vid galleria kvarnen och delar ut kaffe och mackor till de som ska börja arbeta i butikerna och de som gör lite shopping tidigt på morgonen. Då och då så ställs det frågor till Milaw, och andra kampanjarbetare, som dom raskt svarar på.
Först kommer en ung kvinna fram till Milaw och ställer en fråga.
Jag jobbar som föreskolelärare och tjänar 25 000, kommer ni höja min skatt?
Bra fråga! Det beror mycket på din situation, du kanske faktiskt får en sänkt skatt med en Socialdemokratisk regering vid rodret. Förväntar du dig ett stort arv?
Nej
Tjänar du en betydande mängd pengar på att sälja och köpa aktier?
Nej
Kör du en fossilbil till jobbet här i mjölby?
Nej, jag åker buss
Då kan jag säga att vi inte vill höja din skatt, vi vill faktiskt sänka din skatt. I vårt manifest så lägger vi fram välfärdsavdraget, som ett avdrag för de som jobbar inom offentlig sektor. Detta avdrag kommer ge dig mer pengar i fickan att kunna lägga använda för ditt eget bruk. Socialdemokraterna vill främst över den kommande mandatperioden höja skatten på kapital, som är internationellt sett låg, och sänka skatten på arbete. Det är inte rimligt att arvingar och börshajar betalar en lägre skatt än vårdbiträden och städare.
Näst så kommer en äldre dam fram till Milaw
Konservativ samlings partiledare sa att ni ljög om att högeralliansen vill försätta Sverige i en ekonomisk kris och att dom inte kommer genomföra politiken om det inte finns resurser för den. Är detta sant?
Först så måste jag påpeka att jag inte tror högern vill försätta Sverige i ekonomisk kris, däremot tror jag inte dom inser konsekvenserna av genomförandet av sin politik. Politiken dom har satt upp i sitt manifest kommer försätta Sverige i ekonomisk kris. Och då menar jag inte i nuläget, jag menar över huvudtaget. Det finns helt enkelt inte i något möjligt universum ett sätt att kombinera alla de saker som dom sätter ut som mål i sitt manifest. Det innebär att 1. dom genomför sin politik och försätter landet i ekonomisk kris, eller så ger dom upp på enormt stora delar av sitt manifest och försätter inte landet i politik. Och det finns inget sätt att veta vad exakt dom kommer prioritera bort och vad dom kommer faktiskt driva igenom. Vi Socialdemokrater vet vad vi vill och vet att vi kan genomföra allt det vi vill. Det är inte en fråga om ifall vi kan genomföra vår politik utan hur snabbt vi kan genomföra den. Att högern säger att dom inte kommer driva sin politik som en ursäkt för att den kommer försätta Sverige i ekonomisk kris köper inte Svenska folket. Särskillt i ett valmanifest ska man ha en politik som går att driva i verkligheten, inte orealistiska högerextrema önskelistor.
Efter det så kommer en man i 30-års åldern fram till Milaw.
DU! Min grabb blev rånad för några månader sedan. Vad gör ni egentligen mot kriminaliteten här i landet?! Men det får man väl inte fråga i detta jävligt präktiga PK samhälle!!!
Vad gör vi egentligen? Jo en hel del! Den senaste 2 mandatperioderna har vi gjort fyra stora reformer när det kommer till kriminalitet. Vi har dekriminaliserat droger, vi har lagt fram den stora skolreformen, den stora arbetsmarknadsreformen och trygghetspropositionen.
Först så vill jag prata om dekriminaliseringspropositionen. Med den så gör vi det enklare för polisen att ta ner kriminella gäng. Eftersom när missbrukare inte längre är rädda för att hamna i finkan när dom söker vård för sitt missbruk och berättat det dom vet om sina drogförsäljare till polisen. Det är kort och gott en reform för att hjälpa missbrukare så dom inte hamnar i en situation där dom är benägna att begå brott, och det är en reform för att hjälpa polisen kartlägga och bekämpa drogligor.
Vår arbetsmarknadsproposition har gjort det enklare för folk att få en trygg och fast anställning och komma in på arbetsmarknaden. Vilket gör så att vi undviker att individer vänder sig till kriminella gäng för att få ett arbete.
Vi har också genom den stora skolreformen. Det är en stor skolreform för att hjälpa alla elever klara sig bättre i skolan och bryta segregation. Med en minskad segregation och en mer kvalitativ skola så kommer som en naturlig konsekvens kriminaliteten minska.
I vår trygghetsreform så har vi också satt upp mål och medel för att anställa 10 000 extra poliser. Bland annat genom höjd lön och genom studieskuldsförlåtning. Över den kommande mandatperioden vill vi fortsätta med preventivt arbete. Vi måste se till att stoppa brott innan dom begås. Det tar formen av att till exempel utöka resurserna till socialtjänsten. Och säkerställa deras möjlighet att ingripa tidigt och preventivt för individer som riskerar att bli kriminella. Det handlar också om att säkerställa ungas möjlighet att skaffa ett jobb eller en meningsfull fritid.
Över den kommande mandatperioden så vill vi höja polislöner och utöka studieskuldsförlåtningsprogrammet för att säkerställa vårt mål av 10 000 extra poliser samt göra den utökade polisnivån mer långsiktig.
Vi vill också göra det enklare att avsluta ett liv av kriminalitet, så att folk inte blir inlåste i kriminalitet. I dagsläget är det svårt att sluta med gängkriminalitet när man väl börjat vilket leder till att gängen får mer kompetens och brott begås som skulle kunna ha undvikit om man hade gett individer möjlighet att hoppa av den kriminella banan.
Det är några av de saker vi vill göra i alla fall.
Jävla mjukisar, det är vad ni är!1!
Asså vad menar du med det? Vi jobbar båda med hårda och mjuka tag, inte bara ett eller det andra. Om vi inte arbetar preventivt så kommer kriminaliteten skjuta i höjden, och det kommer leda till att människor som skulle kunna ha haft ett bra liv hamnar på kriminalitetens väg. Men vi har ju satsat på till exempel fler poliser och vi vill till exempel skapa möjlighet till anonyma vittnessmål för att underlätta rättegångar i väldigt särskillda situationer.
Vi Socialdemokrater är pragmatiker, vi ser vad som fungerar och går på det. Vilket är varför vi är vänster, vilket är varför vi går både med mjuka och hårda tag.
Milaw åker vidare till Linköping, där hon och Allan Palmblad, Norrländska folkets främsta representant, ska hålla tal. Allan Palmblad går upp på scenen till applåder
Allan Palmblad håller tal på ett podie med en affisch. Affischen kommunicerar att Socialdemokraterna har byggt upp det Svenska folkhemmet förr, och efter Bildt och Reinfeldts sönderslagningar så kommer vi bygga upp det igen.
Tack, tack. Ni är allt för snälla, ni har ju inte ens hört vad jag ska säga än och redan känner jag mig precis som hemma.
Jag är här idag för att prata om varför ni bör rösta på Socialdemokraterna och även om ni mest troligen är här för att lyssna på statsministern så får ni nu också lyssna på vad vice statsministern och utrikesministern, också känd som mig själv, har att säga.
Sverige är ett bra land och har varit det länge. Det är inte av en slump det är så. Det är för att generationer av väljare har trott på socialdemokratin och gett oss förtroendet att bygga ett starkt land starkare. För det är så, oavsett vad man tycker om sossar eller vad man inte så är det i mångt och mycket vi som har lagt grunden för det starka samhället och vi är mer än redo att göra det igen.
Att rösta på en socialdemokrat som er riksdagsledamot innebär att ni får någon som kommer att representera er och som inte är mer än ett telefonsamtal eller mail bort, för vi tycker att det är otroligt viktigt att vara hela folkets representant och oavsett vad partiet på riks tycker eller inte tycker så ska ledamoten främst representera sina väljares intressen. Oavsett om vi hamnar i regering eller inte så kan ni lita på att er ledamot kommer att granska regeringen och se till att den sköter sig rätt. Och det här är viktigt. För det är inte alls säkert att detsamma gäller en borgerlig riksdagsledamot. Det har vi sett både under föregående mandatperiod, men även mandatperioden innan dess. Borgerligheten i dagens Sverige klarar inte av att ta ansvaret som krävs för att sitta i varken riksdag eller regering. Vill ni bli representerade, ja då är det folkliga alternativet ert ända val. Och låt er inte luras av partier som Folkpartiet som försöker skrämma i väljare att det här valet är ett val mellan "alla eller några få". För det är snarare tvärtom. Att rösta på Folkpartiet innebär att ni inte vet vad ni kommer få för styre. Vi kan iallafall lugnt säga att röstar ni på oss, och får vi förtroendet som helhet av folket, så kommer vi att fortsätta leda en folklig regering. Med folkpartiet vet man inte om man röstar på konservativa extremister, reformvänliga samhällsbyggare eller något helt annat. Låt inte er röst bli en röst för extremisterna i det konservativa blocket. Rösta folkligt.
Som Socialdemokrater tycker vi att arbetaren ska stå i fokus och vi jobbar ständigt för att lagstifta om förbättrade sociala skyddsnät och för att stärka arbetsrätten. Vi har också under senaste åren försökt stärka facken genom avdragen på fackavgiften som borgarna plockade bort under Alliansregeringen. Vi lovar inte guld och gröna skogar men vi lovar ordning och reda på torpet och till skillnad från högern bevisar vi gång på gång att vi är kapabla att också leverera det. Vill ni verkligen rösta på ett extremistiskt borgarpack som har visat sig fullkomligt odugliga att både regera och opponera? Skulle inte tro det va. En röst på socialdemokraterna är en röst för ett fortsatt stabilt samhällsbygge.
Men nu finns det inte så mycket mer att göra än att välkomna den riktiga stjärnan, anledningen till att ni alla egentligen är här, ingen mindre än rikets statsminister, den socialdemokratiska legendaren, första kvinnliga statsministern, the one and only, Milaw Gekos! En varm applåd för jämlikhetens förkämpe!
Allan applåderar med händerna och vänder sig mot sidan av scenen där en vinkande Milaw kommer gåendes upp på scenen till musiken av Dancing Queen. (Av någon anledning liknar hennes moves väldigt mycket en viss annan politiker)
https://preview.redd.it/qdgfyiyunc451.jpg?width=1280&format=pjpg&auto=webp&s=d90919ebdccb9f234cc2be75416ad5a76ee1f390
Milaw tar mikrofonen
Låt oss bara vara ärliga, det är inte mig ni är här för att se. Ni kom hit för att se Norrlands eldsjäl och nu så är ni besvikna att det är över, men men, jag ska försöka ge lite underhållning.
Kamrater!
Medlemmar av det Svenska folkhemmet!
Vår tid är kommen!
Vi har under det senaste året åstakommit en stor omvändning i Svensk politik, vi har bytt nationell doktrin. Från doktrinen av Bildt och Reinfeldt, där nedskärningar och oansvariga skattesänkningar var vårt nationella motto, till en doktrin där vi bygger upp det Svenska folkhemmet. Där vi investerar i det gemensamma och bryter ned ojämlikheten. Högern säger alltid att dom värnar folkhemmet, men vad är folkhemmet egentligen? Låt mig citera Per-Albin Hansson, som först började uppbyggnaden av det Svenska folkhemmet:
"Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffa sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage. I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade."
Kamrater, detta är folkhemmet, detta är visionen. Och det är det vi Socialdemokrater kämpar för. Vi skapade stöd för att hjälpa fattiga kommuner kunna finansiera sin välfärd, något som främst gynnade landsbygdskommuner? En reform som är stupt i folkhemstanken. Men kan ni tänka er "Folkhemspartierna" M och KS opponerade sig faktiskt! Hur rimmar det med "I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.". Jag tror vi vet svaret, det gör det inte.
Folkhemsmedlemmar, vi Socialdemokrater har över den senaste mandatperioden byggt Sverige starkare. Vi har är dom som har investerat i välfärden, det är vi som har satsat på de offentliga finanserna och det är vi som har investerat i skolan på allvar. Varje gång vi har tagit steg i vårt arbete så har högern trotsat oss. När vi satsa på skolan kritiserade dom oss för att satsa för mycket, när vi satsa på vården röstade högern nej, när vi gav alla tillgång till kollektivtrafik röstade högern nej. Varje stora välfärdsreform vi lägger fram går högern emot. Så, har dom någon som helst trovärdighet i välfärdsfrågor? Nej.
Det jag vill snabbt nämna är ekonomi. Jag har tjatat om det här många gångar förr och jag kommer tjata om det här igen för det ligger ändå till grunden för Svensk ekonomi. Vill man bygga upp välfärden så måste man kunna finansiera den. Man kan antingen höja skatten och öka välfärden, eller minska skatten och konsekvent minska välfärden. Högern verkar inte förstå detta. Alltid med hänvisning till lafferkurvan. Men det högern inte förstår är att deras ideologi inte fungerar i praktiken. Alltid när den genomförs så misslyckas den. Den misslyckades med Bildt, den misslyckades med Reinfeldt, den misslyckades med Reagan och blir Grodan statsminister så kommer han misslyckas med den med. Så enkelt är det bara. Ett otroligt komplicerat system kan inte reduceras till en enda kurva.
Lite kort vill jag prata om FP. Vad bedriver dom för någon slags valrörelse, jag har hittat dessa valaffischer hela dagen:
FPs affisch där de hånar folket av Östra Sverige.
Vad egentligen säger den här valaffischen? Inget annat än att Östra Sverige behöver ett folkligt alternativ. Och det har dom visserligen rätt i, det folkliga blocket står redo här för att kämpa för Östra Sverige. Dom sa dessutom att denna affisch befäster FP i Östra Sverige. Men jag tycker folket av Östra Sverige förtjänar tydligare besked, besked som faktiskt innehåller konkret politik. Jag har kämpat för Östra Sverige i tre mandatperioder, och jag kommer fortsätta kämpa för Östra Sverige i tre mandatperioder till!
Vi kommer gå längre över den kommande mandatperioden, vi kommer fortsätta med dom stora reformerna! Reformerna för ett starkare, mer jämlikt samhälle! Det är vårt mål! Det är vår vision! Vi kommer att göra så att tandvården blir solidarisk och räknas in på högkostnadsskydded! Alla ska kunna få möjlighet till tandvård om dom behöver det! Det SKA inte vara en klassfråga! För oss Socialdemokrater är det en fråga om principer och pragmatik i en sådan vacker blandning!
Vi kommer att stärka facken! Vi kommer aldrig ge oss tills vi når 100% fackanslutning! Alla ska ha trygghet på jobbet, alla ska ha schyssta villkor och alla ska ha bra löner! Det är vad vi Socialdemokrater står för, det är vår vision, vårt mål. Vi har metoderna, och principerna för att nå dit! Vi Socialdemokrater kommer alltid att sträva mot ett mer perfekt samhälle!
Sveriges återhämtning har bara börjat, nu är det dags att fortsätta, låter återfallet inte hända! Linköping! Jag tror på er!
Publiken jublar i enthusiasm! "Nu kickar vi ut högern från Linköping!" hörs det ropas om från publiken. Och precis när Milaw slutat tala så projiceras Socialdemokraternas nästa valfilm på väggen. Publiken går i taket av enthusiasm. Socialdemokratiska rekrytörer går in i publiken och snappar upp eventuella voluntärer. Milaw däremot åker vidare till Norrköping, där hon börjar sätta upp affischer. Följd av media berättar hon om de olika affischernas betydelse.
https://preview.redd.it/3fdnkbq8wc451.png?width=3508&format=png&auto=webp&s=2505aa99e5796750741b80fcf13c3e7afe220fe8
Norrköping vet vikten av en bra kollektivtrafik, Norrköping har faktiskt Sveriges fjärde bästa kollektivtrafik. Vi Socialdemokrater vill få slut på onödig bilism. Därför vill vi investera stort i Sverige kollektivtrafik, bland annat i Norrköping. Vi kämpar för att alla ska kunna ta bussen, tåget, spårvagnen eller tunnelbanan till jobbet och dit dom vill i Sverige. Det är principiellt en frihetsfråga, friheten att röra på sig här i landet.
https://preview.redd.it/5qzsheetxc451.png?width=3508&format=png&auto=webp&s=c8c19b415e311330ff2694296af41571523efa98
Vi vill i denna affisch poängtera hur det är vi Socialdemokrater som faktiskt levererar statsfinanser som går ihop. Vi har gång på gång levererat överskott i Sveriges statsfinanser och vi kommer fortsätta med det. Vi kommer alltid se till att budgetar, dom ska gå ihop.
https://preview.redd.it/yd9txdpt0d451.jpg?width=413&format=pjpg&auto=webp&s=7a4976e439992758b5112c462adbf708d7c92a88
I denna affisch vill vi poängtera vikten av vår vårdpersonal. Dessa människor är hjältar, som räddar liv varje dag, och bör hyllas på liknande sätt. Vilket är varför Socialdemokraterna bedrivar verkstad. Vi har redan tagit steg för en arbetstidsförkortning inom vården, men vi vill gå längre. För personalen ska beröm och medalj, men också belönas på riktigt för deras stress och hårda slit.
submitted by mincoder to IksdagenValrorelse [link] [comments]


2018.08.07 23:25 Ecleptomania Kapitel 1 - Resans början [Chapter one - Swedish, non-translated]

“Gå idag? Det är ju lervälling ute, min skrud kommer att bli helt smutsig. Har ni någon aning om hur svårt det är att få ur lerfläckar ur det här materialet? Vi kommer inte ta oss fram till Pilaz snabbare för att vi går idag, det regnar ju fortfarande. Nej fan, jag stannar hellre här ett par dagar till, vi har bra mat här i värdshuset och det finns en ny kvinna att ta i sin famn varje kväll. Ska vi verkli-” Han tystnade när dem andra som satt runt det runda bordet stirrade ilsket på honom. Han svalde sina sista tuggor av mat i tystnad samtidigt som han, precis som dem andra såg misstänksamt runt omkring sig i värdshuset. Det var fullt av människor här, han kände sig inte bekväm med situationen, förutom Sodor så var han den enda felyan i värdshuset och Sodor låg uppe i sin säng fortfarande.
“Ja, men... “ Han suckade djupt och tog sin sista klunk vin samtidigt som han tittade ilsket på en gammal man som satt och skakade huvudet med en min på sitt ansikte som om han hade ätit något ruttet. “Jag ska bara upp och packa mina saker så kan vi röra på oss, är ni nöjda då?” Dem andra runt bordet sa inget utan nickade bara på sina huvuden. Quin var inte ett säkert land för dem att stanna i och det visste han också. Felyan suckade och började ta sig den långa vägen upp för trapporna för att komma till sitt rum.
Han smällde igen dörren bakom sig och suckade ännu en gång samtidigt som han lutade sig mot den gnisslande sängen. Han såg sig omkring i rummet som hade blivit hans hem den senaste veckan, de hade legat lågt här för att undvika kungens hantlangare, men det verkade som om dem var sällskapet på spåret. Han suckade ännu en gång och drog sina händer genom sitt långa röda hår. Han reste på sig och såg sig i spegeln som hängde från väggen, han var blek och mager, han var inte gjord för att vara på resande fot. Han hade svarta ringar under sina ljusblå ögon, han hade inte kunnat sova ordentligt under hela veckan.
Han ryckte till när det plötsligt knackade på dörren. En mörk röst hördes genom dörren. “Kom nu! Vi måste gå!” Ännu en suck smet ut från hans inre och han hörde sig själv säga “Ge mig ett ögonblick så ska jag bara packa klart. Gå ut ni så länge så kommer jag strax.” Han hörde hur fotsteg rörde sig bort mot grannrummet och hörde tydligt bultandet på Sodors dörr. Han samlade ihop sina kläder och sållade ut sina resekläder bland byltet som han sen tryckte ner i sin stora gröna ryggsäck. Han slängde på sig sin svarta resemantel efter att han tagit på sig en enkel vit tunika och ett par svarta byxor. Det regnade men det fick han överleva, han ville inte få sin skrud blöt. Några minuter senare så hade han gått ner och ut igenom dörren.
Det var en grå dag i den lilla staden i utkanterna av Quin, dem stenlagda gatorna var tomma av gudabarn som sökt sig till värmen och tryggheten inomhus. Felyan såg upp mot himmelen och kände det friska regnet falla ner på hans ansikte. Han harklade sig och såg på sina resekamrater som stod och väntade på honom, alla utom Sodor. De två människorna mötte hans blick, ingen utav dem såg speciellt glada ut, delvis så var det hans fel att dem var på resande fot. Han drog upp sin luva så att den täckte huvudet och gick ut i regnet mot sina vänner. “Vart är Sodor?” Han ställde frågan med en nedslagen röst, som nästan dränktes i ljudet av det fallande regnet.
Bifrosten, den gigantiska krigaren, gruppens muskler, svarade kort. “Sodor är på väg.” Felyan såg upp på Bifrosten, försökte möta hans ögon men jätten vek undan sin blick och såg tillbaka mot tavernan som dem alla spenderat den senaste tiden i. Alven försökte istället med den andra människan, han hade inte känt honom lika länge, bara ett par veckor, han visste knappt hans namn eftersom människan var helt upptagen med att uppvakta Bifrosten. När dem hade blivit bannlysta från landet och fått konungens män skickade efter sig så hade den här människan svurit sin lojalitet till Bifrosten. Han beskådade mannen, han var en stark människa, en vapensmed som slagit följe med dem för att han var övertygad om att Bifrosten var den bästa krigaren på Noordhland.
Felyan såg sig runt där dem stod och väntade i regnet, han hade ingen aning om vad staden som dem var i hette, för att den här hålan kunde knappast ha ett namn. Staden, som till närmast var mer en by än en stad var grå och tråkig, dem trånga gångarna mellan stadens hus var fyllda av skräp, lösdrivare som inte hade någon annanstans att sova och kullerstenar som var så dåligt placerade att man lätt kunde stuka foten om man trampade fel. Husen var inte heller en vidare syn, dem flesta husen var byggda i trä och hade sluttande tak, lagda med stenplattor, men det var mer en regel än ett undantag att husen var lagade med vilket material än ägaren kunnat få tag i. Kriget hade slagit den här staden hårt, det var i stort tomt på gudabarn i och med konungens rekryterings order.
“Så…” Felyan harklade sig igen. “Anskar… Vi har inte pratat så mycket sen du slog följe med oss.” Han sträckte lite på sig och det knakade till i ryggen, han rös till lätt av ljudet och känslan som knaket lämnade efter sig. Sedan så försökte han möta människans blick, men Anskar drog bara lätt efter andan, som en trött förälder och även han lade sin uppmärksamhet på dörren. “Jag tänkte, om det inte är för mycket besvär, jag har en ta-”. Felyan han inte avsluta sin mening innan ljudet av en trädörr som nästintill exploderade avbröt honom, chockad så vände han sig om för att se vad som hänt. Innan han hunnit vända blicken mot tavernan så såg han Bifrosten som skrockade lätt och skakade på huvudet.
Dörren till tavernan hade sparkats upp och flugit av sina gängor, från insidan av tavernan hördes skrik efter hjälp och i dörröppningen så syntes en felya utan like, Sodor Vani’a, klädd från topp till tå i sin svarta rustning, han bar sin hjälm under armen. Sodors bleka, nästan vita hud gav en stark kontrast till den mörka rustningen. Skriken från insidan av tavernan tystnade när Sodor vände sin blick in mot folket, han fnös till, spottade på golvet och gick ut till sina reskamrater. Felyan log mot sin rasfrände, lade handen på hjärtat och bugade lätt. Sodor besvarade hälsningen och vände sen sin uppmärksamhet mot dem två människorna.
“Varför i namnet på allt som är oheligt ska vi gå idag för?” Sodors röst var kall och ljusare än vad hans kroppsbyggnad skulle göra en beredd på. “Det regnar, det blåser och jag…” Felyan suckade och slutade lyssna, han visste att Sodor inte kunde övertala Bifrosten att stanna så han började istället att observera omgivningen, det var fortfarande väldigt stilla utom det eviga regnet, men han kände sig obekväm, det var något som var fel, något han inte kunde sätta sitt finger på. “Kencala, vill du också att vi ska dra iväg idag?” Han vände sin blick mot Sodor när han hörde sitt namn nämnas. Kencala suckade djupt och såg på sällskapet, han nickade som svar.
Sodor verkade missnöjd men gav efter och vände sig i tystnad bort från dem andra och började mumla något för sig själv. Kencala såg på Bifrosten, som också verkade orolig, som om det var något fel. “Det är någon som övervakar oss” sa Kencala och mötte för första gången på veckor, Bifrostens blick. Bifrosten knäppte upp spännet som bar upp skölden på ryggen och spände sakta den runda skölden på sin arm. Kencala knäckte lederna i sina fingrar, en dålig vana som han hade, ljudet från lederna dränktes dock i ljudet av regnet som öste ner. Sodor och Anskar såg på varandra och vände sina blickar mot torget och de trånga gatorna, sökandes efter vad det var som kanske övervakade dem.
Kencala skakade på huvudet och harklade sig. “Jag tror inte det var något, jag hade nog fel, men vi borde gå, vi har stannat här för länge, det är inte långt kvar tills vi är ute ur Quin”. Dem andra nickade som svar och med tysta steg så började dem sakta röra sig ut ur den gråa staden. Dem vandrade i tystnad en lång stund, det enda ljudet som hördes ovan regnet var Sodors rustning när hans fötter mötte marken. Bifrosten gick först, sköld redo och med sitt spjut i den andra handen. Kortsvärdet som var säkrat i en skida slog i takt mot benet med var steg han tog. Kencala var som i en egen värld, han tänkte inte, han gick bara, med blicken fäst på svärdet framför honom. Han hade sett Bifrosten använda det där svärdet i kriget, ett krig som vunnit honom mycket ära, men som för Kencala skulle betyda bannlysning från den plats han kallat hem.
Anskar gick också framför honom, en stor Noran från den kalla norden, också beväpnad med ett svärd, men han var inte en erfaren krigare, inte som Bifrosten och Sodor i alla fall. Bifrosten hade berättat för Kencala att det var bra att ha med sig en smed, som kunde hålla vapen och rustningar i gott skick. Kencala hade då bara nickat till svar och accepterat att den här människan skulle slå dem följe. Hur hade han kunnat neka Bifrosten, han var ändå delvis skyldig honom sitt liv.
Kencala vände upp blicken från Bifrosten och såg bakom sig, Sodor gick längst bak, försjunken i sina egna tankar. Hans stora tvåhandssvärd som han hade på ryggen var säkrat med en läderrem och det kortare svärdet bar han i sin skida i högerhanden. Han var den som förlorat mest på bannlysningen, han hade gått från en man med inflytande och en mäktig adelstitel, till en legoknekt. Kencala kände sig skyldig, dem hade inte blivit bannlysta om det inte var tack vare honom, men Sodor hade bara skakat på huvudet när han försökt be honom om ursäkt. Sodor hade bott i Quin i över tre måncyklar, han hade etablerat sitt hem där och Kencala hade fått äran att tjänstgöra honom på hovet. Men allt var förlorat nu, landsförvisade och med ett pris på sina huvuden så fanns det inget mer att göra än att ta sig ur Quin.
Han suckade och försökte komma på något att säga för att bryta den monotona tystnaden, men det var inget som han kom att tänka på som kunde göra den här situationen bättre, han hoppades bara att Bifrosten i framtiden skulle förlåta honom. Men det var ingen ide att försöka tvinga den ursäkten ur Bifrosten, så mycket visste han om den mannen. Men han visste inte så mycket om Bifrosten utom vad han var för något, jätten hade svurit sin lojalitet till Sodor för bara ett år sedan. Det hade blivit en stor uppståndelse på hovet när denna enorma man, denna stern, hade kommit in i fortet, obehindrat, fullt beväpnat och svurit sin trohet till greven.
Kencala hade inte protesterat när Sodor hade frågat honom om råd gällande att ha en stern på hovet. Tvärtom, han hade ivrigt sagt åt Sodor att acceptera sternens gåva, eftersom han visste redan då att det hade kunnat göra greven väldigt mäktig. Det fanns inte många av Bifrostens folk på Noordhland, dessa mänskliga giganter. Kencala hade bara sett två andra sterner i sin livstid innan Bifrosten kommit till hovet och alltid blivit fascinerad av deras fysik. Det fanns ingen stern som var under två meter i längd och det fanns inte bättre krigare på hela kontinenten än denna storväxta människoart, utom möjligtvis Regaterras elitgarde, men dem var bara ett rykte som ingen kunnat bekräfta under dem senaste århundradena, en legend från svunna tider när drakarna sägs ha härskat.
När deras steg tillslut hade lett dem ut ur staden och en timmes gång på landsvägen så var det tillslut Bifrosten som bröt tystnaden, hans mörka röst ingav en djup respekt när han talade, han var en född ledare. “Kencala, kan du göra något åt det här regnet? Eller är det något som din sort inte kan göra?” Felyan hade förvånat tittat på Bifrosten och nickade sakta på huvudet, som för att förstå vad Bifrosten hade frågat honom. Han funderade på om det faktiskt fanns något han kunde göra åt det. Men han var inte bevandrad inom druidernas konster. “Jag kan tyvärr inte göra något åt regnet, eller…” Han tänkte efter igen men ryckte med axlarna och bet sig lätt på insidan av läpparna samtidigt som han nästan skamset såg ner på marken. “Jag kan, men det kommer ta för långt tid. Däremot så skulle jag nog kunna…” Han funderade, han kunde inte göra något åt regnet i sig men han kunde använda sig utav dem arcaniska lärorna. ”… Jo, jag borde kunna se till att vi inte blir blöta i alla fall.” Bifrosten nickade till svar och tittade på Anskar som med misstänksam blick studerade Kencala.
“Hu’ skulle du gö’ det?” Utbrast Anskar med ett hånfullt leende på läpparna. Men sen drogs ögonen ihop och han tittade misstänksamt på Bifrosten och sen Kencala. ”Va’ mena’ Bifrosten? Och va’ mena’ du me’ att du kan gö’ oss torra?” Kencala tittade på Bifrosten och Sodor, dem alla hade stannat i säkerheten under en stor ek där dem kunde stå utan att det regnade för mycket på dem. “Har ni inte berättat för honom?” sa han tillslut och tittade med en frågande blick på dem andra. Sodor såg bister ut och drog på axlarna innan han sa. “Vi har ännu inte färdats med människan under en sådan lång tid att jag litar på den.” Sodor hade fortfarande aldrig kallat Anskar vid namn, utan bara sagt människan om honom. Den muskulösa smeden såg allt utom nöjd ut över att Sodor fortfarande behandlade honom som ett dumt djur men han höll sin tunga.
Bifrosten tittade på Kencala med en blick som bara kunde betyda att han väntade på att felyan skulle förklara situationen för Anskar. Kencala suckade uppgivet och mötte Anskars gröna ögon, som lågt gömda bakom det långa håret och det enormt buskiga skägget. “Du vet att vi blev landsförvisade utav den galne kungen, men du har verkar inte ha undrat varför en enda gång, hur kommer det sig?” Anskar drog på axlarna och svarade med sin skrovliga röst. “Jag hörde om Bifrostens storhet på slagsfälte’ och jag såg honom framfö’ mi-” Kencala höjde ett ögonbryn samtidigt som Anskar harklade sig. “Jag mena’, jag kunde förställa mig honom framfö’ mig och nä’ jag fick möjligheten att följa honom, den mäktigaste krigaren på Noordhlan’, så ifrågasatte jag inte, Helm gav mig möjligheten, bevarat var hans namn.” Kencala noterade hur människans hela kroppshållning och uttal förbättrades när han pratade om sin gud, Helm. Han hade inte mycket gott att säga om den nya guden Helm, hans folk hade spridit sin lokala folktro över majoriteten av kontinenten på knappt en måncykel. Det var delvis på grund utav Helms storhet som Kencala var i den situationen han idag satt i. Helm hade historiskt aldrig varit vänlig till felya och speciellt inte någon som nyttjar magins vägar.
Kencala kliade sig i nacken och försökte komma på något dräpande att säga, men han valde istället att gå den mer politiska vägen. “Nåväl, om du nu säger det, men håll din gud utanför det här. Gudarna, speciellt din gud, ler inte mot felya. Så tro så gärna du vill, men håll Helm utanför det här så är det snäll.” Han vände sin blick mot Sodor som bara nickade till svar och vände sig bort för att hålla koll på omgivningen. Kencala fnös lätt till och tittade upp på Anskar ännu en gång. “Jag har tjänat på Sodors hov i tre och sju månvarv... “ Anskars förvirrade blick fick honom att himla med ögonen och sucka ännu en gång, att människor hade svårt att lära sig den himmelska kalendern var alltid ett irritationsmoment för Kencala. “46 år i Helms räkning. Och jag är väldigt tacksam mot min greve att han hållit min hemlighet dold i alla dessa år, det har gjort att vi, trots att vi är felya och inte människor, kunnat åtnjuta ett gott liv i Quin… Hur ska jag säga det här då?... Jag är en Coronshi, en utövare av dem magiska konsterna.” Han skrattade till. “Ja, det var ju inte så svårt att säga det där.” Kencala pustade ut och såg på Bifrosten som lagt sin hand på Anskars axel för att hålla honom kvar på plats. Bifrosten spände sina ögon i Anskars och sa med tydliga ord. “Och det är inget du behöver oroa dig över.”
Kencala ignorerade att Anskar började att mumla på en bön till Helm. “Jag är inte en häxa, jag håller inte på med svartkonster och jag är inte här för att fördärva din själ. Jag är en felya, först och främst, som bara vill leva mitt liv i lugn och ro, jag råkar vara född med magi i mitt blod.” Anskar såg bestört på Kencala, men han verkade nästan men upprörd över att Bifrosten och Sodor inte verkar ha rört en min angående nyheten om att Kencala skulle varit en magiker. Kencala forsatte att prata på med sin lugna stämma. “Så, när kungen drog ut oss i krig så följde jag självklart med min greve.” Han nickade lätt mot Sodor som hade lagt handen på hjärtat. “Jag var tvungen att nyttja min magi under krigets gång, kungen fick nyheter om det och kallade därför mig till sitt hov...” Kencala tystnade. Hans ögon blev blanka, fyllda med sorg. Han ville inte tänka på hovet, han ville lägga händelserna kring vad som hände där bakom sig och bara komma ut ur det här fördömda landet.
Han hörde hur Sodor harklade sig. “Så, självfallet så slog jag följe med min trogna rådgivare på resan till Konungen. Bifrosten gav också följe, ingen utav oss hade en tanke på att ge upp Kencala till konungen. Det var dem orden som vi också lade fram på hovet. Konungen gav en människas vecka som tid, för att vi skulle försvinna ur hans land.” Kencala vände sin blick mot Sodor, som för att tacka honom med osagda ord. De två felya hade känt varandra blott en bråkdel av varandras liv, men det fanns ett djupt band mellan dem två.
“Så vi påbörjade vår färd och det var i huvudstaden som vår väg korsades av en människa från det kalla norr...” Sodor studerade Anskar från topp till tå och fortsatte efter att ha uttryckt en lätt fnysning. ”Som slog oss följe. Det har snart passerat fem människo veckors tid och vår väg ut ur Quin ligger framför oss ännu. Vi har inte gjort hast med vår resa, för att undvika konungens soldater som tveklöst väntat oss vid gränsen. Konungen har säkert fått bud vid det här laget att vi inte har hittats, så antagandet är nog att vi är försvunna långt bort nu. När väl vi är utanför Quin, så borde hotet mot oss vara borta.”
Kencala såg på Anskar igen och höjde sen sin högerhand för att lägga fingertopparna mot sin panna, Helms hälsning. “Jag är inte en demon, jag är bara en felya, som just nu flyr en kung som vill döda mig, eftersom din religion, säger att eftersom jag är född med magi i blodet, så borde jag brännas på bål.” Han såg till sin lättnad hur Anskar sänkte axlarna och slappnade av. “Om Bifrosten lita’ på dig, felya, så kan väl jag göra de’ också.”
Han skrockade till och vände sig mot Bifrosten som satt sig ner vid trädets rötter. “Så, göra något så att vi slipper vara blöta?” Bifrosten nöjde sig med att nicka till svar. “Då får ni ge mig ett par minuter, jag behöver tänka lite hur jag ska göra det på bästa sätt. Är du säker på att du är med på det här, Anskar?” Människan som såg allt annat än säker ut, nickade på huvudet, men Kencala kände människans blick följa honom med varje rörelse han gjorde. Efter ett par minuter av tystnad och tänkande så kände han sig säker nog för att kunna slänga en förtrollning över dem som skulle hålla dem torra och varma från regnet. Han drog efter andan och vände sig mot dem andra. “Jag är klar, jag behöver bara samla lite kraft, det här är inte lätt magi.” Sodor och Bifrosten såg båda nästintill förvirrade ut och han hörde tillslut hur Bifrosten frågade. “Hur kan… Vadå inte lätt magi? Jag har sett dig flänga iväg klot av… Av… Blixtrande eld mot våra fiender. Det gjorde du med ett par sekunders förberedelse, det här borde väl inte vara svårare?”
Kencala suckade och skakade på huvudet, samtidigt som ett lätt leende spred sig på hans läppar när Anskar dragit efter andan och backat ett steg. “Jag sätter mig gärna ner mig dig i framtiden och förklarar för dig varför de olika planen och deras krafter fungerar som de gör, men det skulle ta flera timmar och jag har inte tid eller lust att stå här och förklara något för dig som du ändå inte kommer förstå.” Kencala fnös som svar när Bifrosten himlade med ögonen och Sodor grymtat missnöjt. Han drog djupt efter andan för att inte förlora sitt lugn. “Mystik är en konst, att manipulera dimman, essenserna, livskrafterna och själar är något som inte kan förklaras enkelt. Att få dimman att göra en sak kan vara väldigt lätt, för att du böjer de-” Han avbröt sig och skakade snabbt huvudet fram och tillbaka. Det var inte värt mödan att försöka förklara komplexiteten runt dimmans eller essensernas kraft för ett par Coron’la. “Ne… Nej… Inte nu…” Han tittade på Anskar igen som plötsligt verkade betydligt mer bekväm med situationen, eftersom han nickade och började prata.
“Jag ä’ en vapensmed, jag ä’ tränad av min pappa, som va’ tränad av sin pappa, jag kan smälta och forma alla enkla metaller och göra vapen och rustninga’ av dem. Men jag kan inte snida en pilbåge eller tälja bra pila’, jag vet inte hu’ man tillverka’ ett armborst, det trots att jag ä’ en hantverkare. Det kanske inte ä’ en bra jämförelse, men det du kallar dimman, antar jag ä’ det du använder fö’ att skapa, magi?” Kencala såg på Anskar med en nyfunnen respekt och nickade som svar innan han kom på vad han skulle säga, men det kom inga ord, det var en fantastisk liknelse som människan hade kommit med. Sodor och Bifrosten bara ryckte på axlarna och såg på Kencala med en blick som sa mer än ord behövde, han skulle sätta igång.
Han tog av sig sin resmantel och hängde den en låg gren som stack ut från det stora trädet. Han drog fingrarna över barken och blev något nostalgisk när han tänkte tillbaka på sin tid i Quin, innan hovet, innan helvetet bröt loss. Han vände sig om och gick ut i det evigt fallande regnet, han möttes av en sval vägg och dem delar av honom som inte redan var dyngsura var nu genomblöta. Men felyan brydde sig inte om det, han behövde regnets kraft för att göra vad han behövde. Han började röra sina händer i en cirkel framför sig för att börja kanaliseringen av essensernas krafter, grundelementen. Runt omkring honom så började sakta ett blå- och vitfärgat skimmer träda in i verkligheten. Från varje vattendroppe som föll så såg det ut som ett ytterst tunt strimma av färger drogs ut ur dropparna och flödade sakta mot Kencalas händer.
När essensen hade samlats runt honom och dragit sig närmre hans händer så slutade han röra händerna och de skimrande strängarna som hade lagt sig som tentakler i luften stannade upp. Kencala hörde en nästan panikslagen flämtning bakom sig men han hade inte tid att tänka på vem det var eller varför, han ville inte tappa fokus nu, det kunde vara farligt för honom. Han sträckte ut sin högra hand och tittade som hastigast på ringen som satt på hans långfinger. Sen slöt han handen runt en utav dem till synes frusna tentkalerna av essens och plötsligt så var alla strängar borta och det enda som syntes var ett lätt sken från guldringen när smaragden på den blinkade till så kraftigt att alla som stod under eken bländades.
Kencala hade varit smart nog att blunda eftersom han visste att den improviserade mystiska lösningen antagligen skulle kunna komma med somliga bieffekter. Men han kände direkt att han hade lyckats. Vattnet på honom, som tyngde ner hans kläder, som rann längst hans kinder och över hans armar, bara rann av honom och han blev genast torr. Han skrattade till. ”Jag är så jävla bra!” Han vände sig om för att se mot sina reskamrater och försökte sitt bästa att hålla sig för skratt för Anskar som lagt sig ner på marken med sina händer knäppta för bön framför sig. Kencala hade föga respekt för någon gud, men just för Helm så var det alltid underhållande att se dem bedja för sina liv till en högre makt, en rad med människor som aldrig lyckats uppnå gudaskap. Sodor knuffade till Anskar med sin fot och Anskar tittade upp. ”Ä’ vi okej?” Kencala nickade som svar och gav människan ett leende, han var ändå imponerad att en människa tog magi så lättsamt som han gjorde. Att Anskar skulle vara för evigt lojal till Bifrosten var ingen frågan om, han litade på honom tillräckligt för att gå emot sin tro och acceptera magin.
Plötsligt så hördes ett enormt ljud och marken under deras fötter började att röra på sig, alla var snabbt uppe på fötter och backade undan från trädet som också hade börjat flytta på sig. ”Han kommer ramla! Flytta på er!” Bifrosten röt ut order som överröstade det tunga regnet och dem fyra sprang från trädet för att undvika fallet. Kencala vände sig om i tid nog för att se den mäktiga eken falla och ge ifrån sig ett kraftigt dån. Marken slutade röra på sig och ur hålet där den stora eken en gång stått så kröp det ut en stor varelse, den såg ut som en bepansrad mask som bröt sig ur kaskaden av jord som flög åt alla håll när trädet slog i marken. Trots det tunga ljudet av regn så kunde Kencala höra hur besten drog djupt efter andan, som om den luktade sig fram efter något, sedan såg han ett ansikte som såg ut att bestå av ett oändligt djupt gap fullt med tänder. Det var en jorddrake, precis som alla drakar så dras de till alla mystiska krafter oavsett vilket plan det kommer ifrån.
Kencala kunde föga om vildmarken och dess varelser, han hade spenderat majoriteten av sina år till att studera dem mystiska konsterna. Jorddrakar visste han tillräckligt mycket om för att veta att man skulle hålla sig borta från deras munnar eftersom dem var både blinda och döva. Men de har ett fantastiskt luktsinne från vad som enligt böckerna han läst var små hål i deras pansar längst hela kroppen och deras runda munnar tuggar igenom berggrund när de förflyttar sig under kontinenten. Kencala blev med ens fylld med fasa och oro. ”Fy vad vidriga varelser. Kommer den komma efter oss?” Bifrosten studerade varelsen, den var bara ett tiotal meter bort från dem men den hade börjat krypa med sin enorma avlånga runda kropp mot det fallna trädet. Som en stor mask satte den sitt platta ansikte mot trädets yta och började äta. Bifrosten skakade på huvudet. ”Nej, om vi går sakta härifrån så kommer den bara bry sig om trädet... Fast...” Kencala tittade skräckslaget på Bifrosten. ”Fast vadå? Du funderar väl inte på att vi ska ta ner den där besten? Den är ju minst 45 fot lång.” Bifrosten tittade på Sodor som skakade på huvudet. Även den annars blodtörstiga alven som inte backade för att spilla lite blod insåg att det var dömt att försöka ta ner en sådan varelse.
Bifrosten suckade och drog på axlarna. ”Den är bara 40 fot lång, en jorddrake kan bli över trehundra fot långa och äta sig kors och tvärs under kontinenten genom sin livstid. Och jorddrakars fjäll säljer för ganska många silvermynt, kanske till och med ett guldmynt per kilo. Dessutom så tror jag man kan använda tänderna till nått, mystiker brukar vilja ha dem.” Kencala och dem andra två såg på Bifrosten med förundran i blicken, sternerna var verkligen födda krigare, det fanns inget monster för stort eller hinder för mäktigt för att en stern inte skulle tänka på att ta ner den. Sternerna levde för strid, det fanns helt enkelt i deras blod. Kencala tänkte efter på dem gamla legenderna som sa att sternerna föddes färdigvuxna med vapen i handen, eftersom ingen påstås ha sett ett sternbarn. Men det fanns bara ett hundratal sterner på hela Noordhland så att ens ha träffat en Stern i en människas livstid skulle vara ovanligt nog.
Det var Sodor som tillslut tyst sa något om att de skulle gå och i tystnad så gick de långsamt därifrån för att inte dra till sig uppmärksamheten från draken som girigt åt på trädet. Kencala kunde svära på att han hörde hur trä krossades under drakens tänder. Men regnet vräkte fortfarande ner och det enda som hördes var återigen Sodors fotsteg när hans svarta plåtstövlar slog mot marken. Dem hade inte gått mer än 20 minuter i tystnad innan Anskar utbrast. ”Hu’ gö’ du det dä’? Va? Jag mena’ hu' lä' man sig en såndä’ sak?” Kencala himlade med ögonen och suckade han orkade inte förklara för ännu en människa något som de ändå inte skulle förstå, men Anskar hade ändå visat en sorts förståelse för det mystiska så det kanske kunde vara en idé att berätta lite för människan, ett sätt att vinna förtroende. Kencala gick i tystnad och tänkte i flera minuter på hur han skulle berätta hur planens krafter fungerade. Det var inte förrän Anskar ännu en gång, med sin bristfälliga alviska, frågade som Kencala tillslut vände sig mot människan och nickade lätt.
”Att fråga hur jag gör det är som att jag skulle fråga dig hur du smider ett svärd, men jag ska försöka. Det finns fler världar än den vi lever på, fyra andra som är välkända bland mystiker det är osannolikt att det finns fler än så dock för at-” Han avbröt sig när Anskar såg mer förvirrad ut än innan.” Elementens essenser, har kraften att manipulera världens element, eld, vatten, jord, luft, kyla och värme. Dessa krafter kommer från en annan värld som genom okänd anledning är kopplad till vår värld, vi mystiker kallar denna värld för Eltar. Essens finns överallt i världen, i naturen, i marken, luften, vattnet och allt annat du kan tänka dig, du måste bara lära dig att kanalisera den till dig.” Han stannade upp när han insåg att resten av sällskapet också stannat upp för att lättare kunna lyssna på honom. Kencala skrattade till och signalerade att de alla skulle fortsätta gå samtidigt som han höjde rösten. “Som mystiker lär man sig hur man formar om exempelvis Eltars essenser till praktiska saker, såsom ett eldklot för att slänga iväg på ens fiende, eller ett skyddande lager på kroppen för att man inte ska bli blöt.” Han tittade på dem alla, det rann vatten längst allas kroppar, men vattnet verkade inte göra dem eller deras kläder blöta utan fortsatte att bara glida längst med kroppen ner mot marken. ”Att forma essens eller andra krafter är egentligen inte så svårt, det är det lättaste steget, att väva en stabil mystisk effekt av det man fått tillgång till. Nej, det svåra är att kanalisera eller manifestera krafterna, locka ut den ur saker, så som jag gjorde tidigare.”
Sällskapet hade stannat igen och Kencala upptäckte att alla stod och tittade på honom. ”Vad? Vad vill ni nu då?” Sodor skrattade till och skakade på huvudet samtidigt som Bifrosten bara log och gav Kencala en blick som felyan tolkade som att han skulle fortsätta. Han tvekade ett tag, men fortsatte sedan i lugnt tempo. ”Att dra ut essens eller annan kraft ur ting är det svåra, eftersom du måste veta hur man skall få fram den, vilket görs på olika sätt beroende på vilken kraft du vill kunna tämja med mystikens hjälp. Som nu, så tog jag vattnet och vindens kraft för att göra så att vi inte blir blöta, all kraft jag använde nu kommer från Eltar.”
Anskar nickade på huvudet och drog ett djupt andetag, som för att smälta informationen, sedan mötte han Kencalas ögon. ”Så du säge’ att essens ä’ som olika metalle’ och vill du göra rätt vapen så måste du ha rätt material, rätt typ av essens?” Kencala nickade och fortsatte. ”Jag har forskat i hur de mystiska krafterna och planen fungerar och påverkar vår värld i hela mitt vuxna liv och jag tror att jag är något stort på spåren. Historiskt så har mystiker använt sig utav krafterna för att utföra mystik eller magi som människorna väljer att kalla det, men jag tror att det finns något större som kontrollerar krafterna, ett till plan kanske...” Kencala drog på axlarna som svar när dem andra tre tittade på honom med skeptiska blickar. Han förstod att sådana här detaljer var ett komplicerat ämne nog för de oinitierade, att börja diskutera teorierna om de andra världarna och den möjliga gömda världen var bara dömt att misslyckas.
”Men då förstå’ ja bättre i alla fall” sa Anskar med ett leende på läpparna och sträckte fram en hand mot honom. Kencala såg på den framsträckta handen framför honom och funderade ett par sekunder, människan verkade vilja initiera en sorts vänskap med honom, han sträckte tillslut fram handen, sakta, skakade Anskars hand och släppte sedan taget och log stelt mot människan. Anskar hade dock tagit det hela bra och verkade inte ens tänka på felyans misstänksamhet. Humöret såg bättre ut för gruppen när de fortsatte sin resa till fots, trots att regnet fortsatte att vräka ner och det var jobbigt att gå så skulle dem var ute ur Quin innan dagen var slut och vägen mot Pilaz skulle ligga framför deras fötter.
submitted by Ecleptomania to Noordhland [link] [comments]


2017.11.02 00:36 Slavarbetare Ni som skriver e-mail med blå text istället för svart. Varför gör ni det?

Jag har märkt att när man mailar en viss typ av människa, så får man ett svar med blå text istället för svart. Varför gör ni så?
Vet att färger går i trender och förmodligen så har vi människor börjat förknippa färgen blå med mer än bara sin färg efter alla blåa länkar vi klickat på genom åren. Facebooks genombrott med sina milda blåa nyanser har förmodligen också haft en inverkan på människor. När forskning visar att blått är den färg som gillas av majoriteten, så är det inte konstigt att det gått åt det hållet. Fast jag vill höra er förklaring till varför ni svarar med blå text istället för svart. Fråga för framtiden, ska vi skippa färgen svart i skrivarna? Om du saknar svart bläck i dagens skrivare, så får man ju mörkblåa text utskrivet istället. Ska vi ta steget och gå över till blått istället?
Limegrönt och svart som Spotify använder får en att tänka på Matrix, eventuellt Limewire. Finns ju oftast en anledning till att vi gillar olika saker, som inte alltid är självklart för oss själva. Tänker träningskläder med inslag av rosa / gult färger som nu förknippas med träning, i vissa mån reflexvästar. För tankarna till 1997-1998. Då dessa färger användes flitigt, varför vet jag inte riktigt. Även den här knepiga färgen (och brunt) var fortfarande en efterhängsen kvarleva från något bortglömt årtal.
Ska man titta närmare nutid så ungefär samtidigt som första Sherlock Holmes filmen släpptes, var det mycket snack om att alla filmer använde orange/blå. Tycker det minskat på sistone. På senaste åren har jag noterat att i samband med filmer som hyllat 80-talet (Kung Fury?) med remakes som Mad Max, Total Recall, Judge Dredd, Robocop, Bladerunner, Ghost in the Shell. Så har 80-talets mode fast lite nedtonat börjat att komma tillbaka, lite Vaporware-stuk. Palm/Monsterablad, flamingos och en och annan ananas av någon anledning. För övrigt är ananaser nr.1 på expressens lista över inredning man måste sluta med (palm/monsterablad nr. 7). Lite luskande på Reddit ledde mig fram till detta som eventuellt nästa grej. Rätt intetsägande stil enligt mig. För övrigt runt 2008-2009 när t-shirts skulle ha tryck gillade jag tills det slutade i att folk blev vandrande reklampelare. Det var väl ungefär samtidigt som tatueringstrenden (Ink Master) drog över Sverige. För att inte glömma 2004 (Pimp My Ride) när alla skulle mecka med bilarna.
Över till nästa fråga, ni somt följer trenderna. Vad tror ni blir nästa trend? Är jag ute och cyklar som tror att nertonat 80-tals mode kommer igen? Just det ja! Jag har sett dessa jeans och tröjor som slutar i närheten naveln och sådana här halsband vilket inte direkt är 80-tal, men ändå. Hörde även en kvinna säga att det är trendigt att vara udda så jag borde vara glad... tror det var en komplimang.
Avslutningsvis, detta skapades 2014-2015: https://www.youtube.com/watch?v=7gtdpnKbT10 & https://www.youtube.com/watch?v=TxiRnZ6yvic Övrigt, musik jag återkommer till: https://www.youtube.com/watch?v=meBNMk7xKL4 & https://www.youtube.com/watch?v=3Ax6jTZlu_g
FL:LI: Jag funderade kring färger och trender, kom inte fram till något tror jag.
submitted by Slavarbetare to sweden [link] [comments]


2017.03.18 11:45 LarareAnon En liten inblick i hur det är att vara lärare.

Efter att varit ute på min första praktik, tänkte jag dela med mig en del av min frustration. Men även för att ge allmänheten en inblick i hur det egentligen ser ut i skolvärlden. Själv fick jag en stor chock när jag fick se hur vissa saker går till.
Detta kommer vara en rätt lång post, men jag hoppas någon får nytta av det. Kommer även vara så anonym som möjligt.
Jag var vid en högstadieskola, normalt område, inte invandraretätt, inte rikt, inte fattigt. Normal. Skolan anses vara lugn.
Under dessa veckorna, hände det OTROLIGT mycket saker, men jag kommer bara nämna lite och hålla mig kort. Skiter i stavning, dels för att hålla mig mer anonym men dels för jag orkar inte bry mig. Vill bara få ut skiten.
Så det första jag möts av är ett budget möte. Under detta mötet, får jag nästan en hjärtattack.
Det visar sig att ALLA kärnämnen på skolan, får dela på cirka 50 tusen. Medan skolans fotbollslag, får 80k. Detta är alltså ett fotbollslag på cirka 30-40 elever, medan cirka 500 får dela på 50.
Utöver detta, så får eleverna inte ens betyg i fotbollslaget. Deras kläder kostar 25k, lika mycket som de moderna språken (franska, spanska, tyska etc) får.
Rektorn motiverar detta med att kärnämnerna spenderar inte alla pengar de får. Kan låta konstigt, men har du cirka 5-10k kvar, ska köpa in böcker för 500 elever och ni har bara pengar till 30 % av eleverna, vad gör du? Finns inte mycket man kan göra eftersom alla ska inkluderas och lika rättigheter. Om en klass får tillgång till X, ska även den andra får det. (Med detta menar jag, köper du böcker till 7orna, ska alla 7or får dessa eller inga).
Det finns lösning. Men ska det egentligen vara så här? Ska läraren cirka 80kr per elev? Hur i helvete ska man kunna göra något med denna budgeten??
Detta varierar såklart runt omkring i landet, men generellt ser det ut så här.
Nästa steg är att jag får möta mina klasser. I 7an: Två personer kan inte svenska eller engelska. En person har GROVA psykiska besvär (Jag snackar, får utbrott, petar sig i näsan å äter dem, kan ibland bete sig som en hund hela dagen m.m.), killen går i en normal klass och är otroligt utfryst. Det är uppenbart att han inte mår bra, men det finns inga pengar för att hjälpa honom. En annan är på gränsen till psykopat som ofta pratar om hur hen vill skada andra eller djur. Plågar sina klasskamrater (snor kläder, spolar dem i toan, tvingar dem att gå dagen utan att äta m.m) och föräldrarna gör inget. Skolan kan inte göra något och det är ingen som tar tag i något. Läraren står med händerna knytna. Varje gång hon tar upp något hos rektorerna etc, så är det fel på hennes lärarstil och inte hos barnen.
Hos 8orna finns det en person som aldrig någonsin arbetar, spenderar hela lektioerna med att störa andra (kasta böcker, sudd osv för att störa), återgärder har försökts göra men föräldrarna tror lärarna ljuger. Eleven säger att det inte är så, läraren ljuger och vill förstöra bara. En annan som hoppar upp på borden ibland och hoppar mellan de olika borden. OFtast brukar eleven sluta efter man säger till. Inte alltid.
Så vad är problemet här egentligen? Vi får inte göra NÅGOT. Rör vi eleverna, riskerar vi att få sparken eller värre. DET SPELAR INGEN ROLL VAD SOM HÄNDER. Skulle vi dra ner eleven och den skadar sig? BYE BYE 5 års studier och csn lån.
Skulle eleven KÄNNA sig kränkt? HEJ DÅ. Tror du jag skämtar? Rektorn hade föreläsning för oss där han citat sa "Det handlar inte om vad som faktiskt händer, utan hur eleven faktiskt KÄNNER".
Lärarna är rädda för att göra saker oftast för deras egna liv KAN gå åt helvete OM de gör det "rätta".
Så är allt dåligt? Nej. Såklart inte, det finns elever som är SJUKT duktiga, jag blir själv förvårnad över hur de suger åt sig kunskapen och hur smarta de är. Problemet är att i varje klass finns det 2-4 elever, som tar 80 % av tiden och resten får ingen tid.
Under ett moment. Hade 6 elever, läst romanen , gjort alla frågor, skrivit en berättelse, läst två noveller och skrivit ännu en berättelse. Men "de sämre", hade inte ens läst igenom romanen dagen innan det skulle vara klart.
I teorin ska detta inte vara något problem, men det blir det eftersom att man måste få med alla i undervisningen. De "svaga / problemen" får inte lämnas kvar innan man går vidare. Därav, spenderar man nästan hela tiden med dem och de som är duktiga och borde få all tid.. får ingen tid.
Nästan all planering går ut på att skapa lektioner för att de sämre ska lära sig. Man anpassar hela skolan runt dem och de andra skiter man i princip i. Det går inte skapa lektioner för båda, det tar för mycket tid. Jobbar redan närmare 60h i veckan och skulle krävas minst 10h till för att skapa likvärdig för de som ligger längre fram.
Men eftersom ämnerna inte får några pengar, går det heller inte köpa in saker som skulle hjälpa dem komma fram.
Invandrar klasserna är helt sjukt det också.
Tänker inte lägga mycket fokus här, men antingen är de DE ELEVER SOM ARBETAR ABSOLUT HÅRDAST. Bättre än svenskarna. Eller gör de inte ett skit.. Säger en svensk kvinna till dem att göra något möts de av skratt eller liknande.
"Idag ska vi göra detta" - Svensk kvinna
  1. Direkt arbetar och sitter helt tysta, arbetar och sköter sig perfekt.
  2. SKrattar och skiter i dem. Citat: "Pff, tror du va? Gör det själv kvinna."
Detta är en stereotyp, men det är dessa två persoerna jag möt so far. De får inte heller någon hjälp här. Vissa elever kan KRÄVA att de ska sluta 14.23 EXAKT för de MÅSTE be. Vissa tvingar andra att be.
Hade majoriteten varit som exempel 1.. Holy fuck. HOLY SHIT vilket land vi hade haft. Dessa eleverna är riktigt roligt att arbeta med.
Kan avsluta med hur nationella proven rättas. L FUCKING OL.
Det finns 4 delar. A, B, C1, C2.
Nu skiter jag i rättningen, det tar tid som fan. Men till hur man registrear betygen.
  1. Räkna ihop poängen. Per prov.
  2. C proven ska du nu använda dig av en tabell för att hitta rätt betyg. Låt oss säga att eleven får A och F här. Då får du en tabell med alla olika kombinationer, där du ska leta upp kombinationen (för hand) och sedan dubbelkolla för att skriva ner detta.
Låt oss säga att A och F = B.
  1. Nu kommer nästa tabell.
Eleven har fått: E,F,B.
Nu har du en tabell med alla olika kombinationer, som ser ut typ
A A B = B
A A C = B
A A D = C
B B A = B
Inte så svårt eller hur?
Nja, problemet är att det inns inte varje "kombination" för "varje start". Så om du får E,F,B. Kanske du hittar det under
F B E = E
Inte under
E F B = E
EDIT: HITTADE EN BILD: http://pedagogblogg.stockholm.se/larandebedomning/wp-content/uploads/sites/11/2013/02/Bild1.jpg
Nu har du 60-100 prov du ska gå igenom med detta (Har du svenska och engelska är det dubbla). Att bara "hitta deras betyg i tabellen", tar ett antal timmar. Du får inte göra fel. Det kan handla om deras framtid. Efter en stund börjar man stirra sig blind kanske, då är det bara att börja om.. Tänk om du gjorde fel och gav en elev ett C istället för B och hen kmr inte in på linjen hen ville till sen?
Sedan ska du gå in i en databas där du ska lägga in betygen.
E F B = E ska du skriva in.
VA I HELVETE ÄR DETTA!? Hur svårt är det att göra så att databasen räknar ut betyget åt dig? Seriöst?! Va i fucking helvete? Vi lever i en tid där vi kan skicka män till månen, bilar kör sig själva. Men vi kan inte göra detta på ett bättre sätt och spara MILJONER med timmar och pengar varje år till lärarna? Snitt lägger man väl 3-4h per lärare till detta. Det blir en jävla massa cash när man räknar ihop alla som gör detta varje år.
Alla bråk där eleverna slår varandra blodiga, snor saker från varandra och allt annat? Pff, du skulle bara veta hur mycket som aldrig kommer ut.
Aja, hoppas någon får en liten inblick i hur det är i den svenska skolan. Kommer antagligen inte svara på frågor, men håller mig inne på kontot ett tag innan jag drar.
Det är antagligen mycket svammel och skit i texten, men som sagt.. ventilation och få er att förstå lite.
submitted by LarareAnon to sweden [link] [comments]